Målar poesi som sin ventil

Uttrycken är många och alla kan ibland behöva pysa ut lite grann. Att låta måleriet vara den ventilen som gör att tankar och känslor kan bearbetas var för Alexandra Jöraas Skog en självklarhet. Hon berättar hur målandet hjälpte henne genom en svår tid i livet.

Redan som liten var konstnär något som Alexandra såg sig själv som. Med färg på kläderna och penslar i håret vill hon skapa och berätta. Men som vanligt kom vardagen och jante i vägen. Inte kan väl jag?

– Det tog några år innan jag bestämde mig för att våga satsa, säger Alexandra. Jag tror att många skulle må bra av att försöka hitta en väg att uttrycka sig på. Livet kan vara tungt ibland och genom skapandet växer själen sig starkare. Det behöver inte vara just måla som blir uttrycksvägen utan det kan egentligen vara vad som helst.

Alexandra målar något som kallas lyrisk abstraktion och är en smal gren av abstrakt konst som innebär att målningarna nästan uteslutande har poetiska inslag och associationer till minnen, relationer och situationer i livet. Målningarna görs med lager på lager av tunna skift med akrylfärg. Det ser nästan ut som akvarell och övergångarna mellan färgerna är osynliga.

– Det tog många år av övande för att hitta mitt sätt att måla på, säger hon, och egentligen ska det inte gå att få färgernas övergångar så jämna med akrylfärg, men som du ser, det går.

Just det, att det går, är något som Alexandra inspirerar till. Det går att leva som konstnär och det går att måla med akrylfärg så att det ser ut som hon målat med vatten. En inspiration till andra att våga försöka och känna efter vad man själv vill göra. Kanske är det musik, eller dans, men det kan lika gärna vara plantering, stickning eller bygga något som blir din ventil att pysa ut i.

Alla har olika förutsättningar

Genom konsten hittade hon vägen till livet efter en svår period, då alla tavlor målades i klara färger. Idag när hon mår bättre och livet är på plats har färgerna blivit mer dämpande.

– Ja, konstigt nog är det så, säger hon. Kanske var det mitt sätt att försöka se livet ljusare och idag ser jag fler nyanser i livet.

Alla kommer med och har olika förutsättningar för att känna sig lyckliga och fria. För Alexandra var det målandet och även skrivandet. Till varje konstverk skriver hon en dikt och ger sina tavlor namn.

– Tavlorna står för sig själva men texten kan vara ett komplement, säger hon. För mig känns det bra at kunna uttrycka mig på det här viset och just skapandet ska inte vara för någon annan utan för dig själv. Din känsla och ditt uttryck. Men om det betyder något för någon annan som betraktar mina tavlor och det skänker en känsla, så blir det delad glädje.

Text: Sabine von Borgstede