Träden, fåglarna, blommorna och vattendragen ligger henne nära om hjärtat. Och med mycket känsla och en stor förståelse för naturens känslighet och hur fort den kan försvinna ifrån oss, målar hon den ömsom mjukt och levande för att understryka dess storhet och också hur vi människor kan påverka och göra skillnad och att det fortfarande finns ett hopp kvar. För konstnärinnan Solveig Haugen är färger och landskap en viktig del i hennes konst och där hon vill att målningen skall vara enkel och effektfull. Hon har jobbat mycket med människor under sitt liv, rest mycket utomlands och har stor livserfarenhet, av både gott och ont, vilket har bidragit till hennes ödmjuka inställning till andra människor och deras upplevelser.
Hennes halvabstrakta målningar speglar ibland den oro i världen vi lever i, men de utstrålar också en härlig känsla av harmoni och balans. Och de inger även hopp inför framtiden.
Om Solveig
Solveig bor och målar i en liten by i Härjedalen, Storån, där den öppna och karga naturen i hemtrakten har spelat en stor roll i hennes konstnärskap och givit henne mycket inspiration. Hon upplever att det finns en skörhet i naturen men samtidigt en läkande urkraft som hjälper moder jord att återskapa balansen. Hon började att måla när hon var 50 år ungefär och fick det i present av sina syskon. Det är mer än 20 år sedan nu.
– De gav mig all utrustning som behövdes för att måla i olja, och så sa de: Nu är det dags för dig! Jag började att måla i olja, gick sedan över till akvarell och nu är det mycket akryl, jag använder, berättar Solveig.
Efter några år av målande kom hon i kontakt med Vedic Art, och det fria och kravlösa skapandet och då kände hon att hon hamnat helt rätt. Där utgår man från de 17 principerna som är en livsvägledning och mycket av dessa använder hon sig av och de får sitt utlopp i konsten.
Jag fastnade mycket för en tavla som heter ”Det brinner”, som innehåller mycket vackra färger, som regnbågen och man skymtar även en sol, och jag ber henne berätta lite om den för mig.
– Jag var ju med om det här med bränderna i 2018 och vi var evakuerade här i vår by. Det är helt speciell känsla som jag ju aldrig har förstått innan. Men jag förstår nu hur de känner, de som kommer till oss som flyktingar, jag förstår deras känsla. Man packar det man orkar att bära och sedan åker man iväg och vet inte om man kommer tillbaka. Och när jag målar så tänker jag på den brända skogen, för den var nära mig, och att det även finns ett hopp och att hoppet återvänder på något sätt.
Hon brukar ha sina vackra tavlor hängande på biblioteken i Härjedalen och har man vägarna förbi finns de att beskåda där.
Vad ger dig ditt konstnärskap? Frågar jag avslutningsvis.
-Det är ungefär som meditation och när jag gick i pension så hade jag tre mål vad jag ville. Och det var att måla, resa och skriva och det har jag gjort mycket. Det här med att skriva det återstår att ta itu med, men det kommer, hoppas jag, svarar Solveig.
Linda Johansson