Inredning | Livsstil 24 apr 2026
När Hanna Järlehed och Jan Järlehed ställer ut i sommar – för femtonde gången – handlar det om keramiska objekt och träskåp i organiska former. I mötet med besökarna på utställningen får de testa sina idéer och ta del av betraktarens perspektiv.
Det är egentligen inte mycket som förenar Hanna Järlehed och Jan Järleheds konstnärskap, trots att de är far och dotter. Hanna jobbar med lera och Jan med trä och deras konstverk har olika uttryck.
– Vi jobbar med samma färgställningar och har gjort några saker tillsammans. Men annars handlar det mest om att vi hjälps åt med den årliga sommarutställningen i Hälleviksstrand på Orust, säger Jan.
– Det är skönt att få ut sina saker ur verkstaden och se dem i en ny miljö. Och det är en fantastisk tillgång att få möta alla och ha en dialog med besökarna, menar Hanna.
Mötet med människor
Så vad betyder mötet med besökarna? Jan berättar att under en utställning på Sofiero pratade han med en man som menade att han hade lärt sig något nytt, nämligen att ett skåp kan se ut precis hur som helst.
– Det finns ett samspel mellan köpare och konstnären och folk frågar vad man ska ha i skåpet. Jag svarar att du kan stänga in ljuset eller samla på stenar. Konst är något som berättar en historia och besjälar objektet.
– Folk är nyfikna, men jag tänker inte på köparen i skapandeprocessen. De flesta konstnärer jobbar inte för att sälja, utan för att de har en inre drivkraft. Man måste hitta en form som förknippas med sig själv som konstnär. Det behövs en ständig förnyelse, men utifrån den själ man har. Det blir svårt om man skuttar runt för mycket.
Sommarutställning på Orust
I sommar ställer Hanna och Jan ut som vanligt på Hälleviksstrand. De tröttnar aldrig även om de har jobbat tillsammans under femton somrar. Utställningen är förlagd till en gammal gård, där Hanna håller till i ladan och Jan i ett sädesmagasin. Många besökare kommer dit år efter år, inte minst för den vackra miljön.
– Det blir en massa skåp med olika uttryck i material som trä, glas och metall. Jag jobbar med udda träbitar för att visa på variationsrikedomen i träet. Då menar jag inte strandfynd utan trä som till exempel åldrats och vridit sig. Många är nyfikna och undrar vad gubben har gjort i år, skrattar Jan.
– För mig är det samma spår men med några avstickare och jag kommer att visa några större objekt som inte visats tidigare. Jag utnyttjar ladan och utställningen som ett testrum för nya saker och för att lyssna in hur dessa upplevs, avslutar Hanna.
Text: Eva Rydinger
