Det är onödigt med stigma och skam kring demenssjukdomar. Grannar, vänner och anhöriga kan istället vara en tillgång för den som har sjukdomen. Det menar Liselotte Björk, förbundsordförande i Demensförbundet.
Det finns ett stigma kring demenssjukdomar som bottnar i skammen och rädslan att drabbas av demens. Det vill Liselotte Björk på Demensförbundet gärna förändra.
– Det är synd, för det finns resurser kvar hos personen länge. Man tror att personen inte räknas längre, men så är det inte. Jag önskar att man kan få bort stigmat och skammen. Att man ska våga ställa frågan, kan jag hjälpa till?
Fråga ”experten”
Liselotte berättar hur det kan se ut i samhällen, där många känner varandra. Anhöriga förbjuds att berätta om sjukdomen vilket leder till att den drabbade drar sig undan istället. En del personer med demenssjukdom är rädda för att inte bli respekterade.
– Oavsett om du är granne eller anhörig, ställ ärliga, öppna frågor som öppnar upp för samtal. Var nyfiken på ett värdigt sätt. Prata inte över huvudet, utan fråga ”experten”. Ofta vet de vilket stöd de behöver för att kunna leva med sjukdomen. Och jag vill också tipsa om att våga berätta om att man har fått en diagnos. Att grannarna är medvetna om att det finns en vilsenhet hos personen är bra att känna till för att kunna hjälpa.
Tidiga tecken på demens
Att en person har en demenssjukdom kan visa sig på olika sätt. Minnet är en sak, men också upprepningar. Talet kan också påverkas. Man hittar inte ord eller har svårt att formulera sig.
– Prata lite långsammare, vänta in svaren. Det är lätt till hands att man fyller i men ta hellre en paus och ge personen tid. Men var som vanligt! Man får inte förminska eller förbarnsliga personen som är drabbad, säger Liselott Björk.
Vanligt är också att man förlägger saker, ibland på konstiga ställen. Till exempel nycklar eller glasögon i kylskåpet. Personen kan också bli känslig för stress som tidigare inte var ett problem.
– En annan sak att vara uppmärksam på är när rutiner och vardagssysslor inte funkar som det brukar. Man vill sätta på kaffe, men minns inte knappen. Eller man hittar inte till affären. Ett enkelt knep är att markera med klara starka färger som en färgstark tejp på dörrhandtag eller fjärrkontroll eller ett foto på vad som finns bakom köksluckan. Sätt det på utsidan, då blir det enklare att hitta.
Prata om hur den drabbade vill ha det
Ett annat tecken är att spärrar kan släppa och man blir lättare ledsen eller aggressiv. En del börjar också dra sig tillbaka, och blir tystare än vanligt och kan få svårt med det sociala samspelet. Ofta handlar det om hur hjärnan tolkar sinnesintryck, ljud kan bli förstärkta och jobbiga och sammankomster kan bli svårare att hantera.
– Som granne eller vän kan man försöka prata om hur den drabbade vill ha det. Ställ frågan om man ska ses några få istället eller träffas en kortare stund. Ett annat tips är att erbjuda en promenad med den som är sjuk. Fysisk stimulans är också viktigt! Slutligen vill jag säga, ta kontakt med andra i liknande situationer för att få stöd. Det finns ofta lokala demensföreningar på din ort.
Detta kan vara tecken på demenssjukdom
Glömska, minnesförvridningar och upprepningar
Svårt i vardagen med rutiner och sysslor
Slarv med mat och hygien
Personlighetsförändringar
Vilsenhet i kvarteret
Text: Eva Rydinger
