Hon bor tillsammans med sin familj i en stor lägenhet på Östermalm den flotta stadsdelen av Stockholm.
– Det är inte bara en tjusig adress. Till Östermalms allra finaste adress, Strandvägen, skulle jag aldrig ens vilja flytta. Det finns ju inget liv där, ingen puls. Det känns bara anonymt.
För Denise är stadsdelen ”hemma”. Här har hon vuxit upp och det är här, mitt i stadens hektiska tempo, där hon känner en samklang med sitt inre.
– Det här charmiga kvarteret är spännande och sticker ut med sin blandning av hus, affärer och människor på gatorna, fullt av liv och bus. Det finns en närhet till allt och jag hittar intensitet när jag önskar den, men här vilar också ett lugn, som får mig att trivas. Staden ger mig inspiration. Här känner jag mig trygg.
Snyggt och funktionellt
– Att hitta en lägenhet som var stor nog för att passa två familjer och sex personer när vi blev sambo var en utmaning. För mig måste det fungera planeringsmässigt. Jag tänker alltid funktionellt, även när det gäller inredning. Det ska vara praktiskt och inte bara snyggt. Visst kan det vara snyggt med smala fönsternischer, men det är inte praktiskt, när du aldrig har plats att ställa en lampa eller en blomma. Det får gärna vara snygga designmöbler men de måste också fylla en funktion. Finmöbler är heller inget för mig. En soffa som är jättesnygg men inte skön att sitta skulle jag aldrig vilja ha. Min sköna Howardsoffa har hängt med i 20 år och jag har fyra överdrag till den. Kanske skulle jag behöva stoppa kuddarna, men alla bara älskar att sitta i den.
Om känslor och inspiration
Denise är produktiv och är en av Sveriges bästsäljande författare. Hon har hunnit med 17 böcker på 16 år, både ungdomsromaner och deckare. År 2000 kom första roman ut ”Väninnan”. Då skrev hon om singeltjejer och relationer. För sex år sedan började hon skriva deckare inom en helt ny genre som hon själv kallar för ”elegant crime” för deckare i överklassmiljö. Den senaste boken som ges ut i höst heter ”På sex meters djup” är sjätte deckarromanen där den populära, 55-åriga åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff, på ett finurligt sätt löser mordgåtor.
Skrivkramp är något hon sällan verkar få
– Men skrivandet är oerhört känslostyrt. När jag har flyt i livet, så är det ingen konst att skriva underhållningslitteratur. När jag är kär och har en stabil harmonirelation, som jag har nu, så fungerar också skrivandet. Jag får nog böcker ur händerna, för att jag jobbar 60 timmar i veckan. Denise är inte rädd för att ta sig an nya projekt. Vi har sett henne i tv-rutan som programledare i ”Skilsmässohotellet” där par får hjälp med att lösa det praktiska för att kunna fortsätta ett singelliv när de väl bestämt sig för att gå skilda vägar. Denise har också varit med i underhållningsprogrammet Let’s dance.
– Jag är nog både orädd och modig och vågar ta nya risker utan att vara impulsdriven och dumdristig. Men jag vågar hoppa på nya grejer hela tiden.
Om dagarna promenerar Denise till sitt kontor. Där skapar hon idéer för nya mord, nya utkast och skriver sina romaner. Hon brukar ha flera bokprojekt på gång samtidigt.
– Jag kör en benhård rutin. Jag går till kontoret varje dag, oavsett om jag hittar inspirationen för att skriva den dagen eller inte. Ibland sitter jag där och det blir ingenting, men det finns så mycket annat att göra omkring skrivandet också. Jag är inte så social längre, springer inte iväg på premiärer och partyn utan spenderar hellre tiden med min familj och mina vänner. Det blir så mycket annat ändå, intervjuer, förlagsmöten, lanseringar och PR-aktiviteter. Att skriva är ett ensamt jobb, men jag känner mig inte ensam. Det är kanske därför som jag tycker om att bo i stan.
Foto: Christopher Hunt
