Duka med handblåst glas, roliga detaljer och vackra textilier. Att släppa loss kreativiteten skapar en avslappnad atmosfär både för stora och små. Glasformgivaren Linnéa Hedenus ger tips på den levande dukningen där hon skyr det ängsliga och tillrättalagda.
En tjusning med handblåst glas är hantverkstraditionen. Det finns något fint i att folk har arbetat och slitit vid ugnar med 1100 graders hetta. Därför måste vi värna om våra glasbruk. Det menar glasformgivaren Linnéa Hedenus som också tycker att man ska använda de vackra glasen i vardagen och inte vara rädda för att duka upp till ett levande bord.
– Glaset är ett roligt, snabbt och oförutsägbart material att jobba med. Det är en ögonblickskonst och man måste ta beslut i sekunden. Det handlar om kemi och färger och slutresultat blir inte alltid som man tänkt sig. Mina glas som säljs på Rosendals Trädgård och Moderna Muséet blåser jag själv tillsammans med en glasblåsare. Men när det kommer till större volymer läggs produktionen på Skrufs Glasbruk i Småland.
Duka utan akta-mentalitet
Linnéa gör nästan uteslutande bruksföremål. De ska användas, vara praktiska och samtidigt smycka bordet. Det får inte finnas någon ”akta-mentalitet” kring hantverket. Kannorna med unika handtag är en kreativ och estetisk detalj som visserligen förhöjer dukningen men som har ett praktiskt syfte på bordet.
– Jag vill inte att man ska fundera och försöka tolka glaset. Man kan hålla i en karaff och stanna vid det praktiska och ytliga. Kannan som säljs på Svenskt Tenn heter Vivianne efter min dotter. Handtaget är en hyllning till det tyska arvet och min farmor som ofta dukade med grönt glas. Min andra serie med bruksföremål är efter min andra dotter Benedicte. Nu väntar tredje dottern Harriet tålmodigt på sin serie, skrattar Linnéa.
Välkomna sekunda glas
Linnéa tipsar om att duka bordet med olika höjder och former på föremålen. Det får inte vara för enskaligt och enfärgat, tvärtom strävar hon efter det brokiga. Hemma dukar hon gärna med sekunda glas vilket ger liv på det dukade bordet med sin knubbighet och lite rundare former.
– Jag vill att alla ska rymmas och att alla ska känna sig bekväma vid bordet. Min farmor var stor glasälskare och dukade med de finaste glasen till oss. Dukningarna ska inte vara för fina utan tillgängliga för alla som vill vara med och stöka lite. Så mindre ängsligt och tillrättalagt! Var inte rädd för att duka med sekunda glas. Här ser man hantverket och det är då vi reflekterar över hur det är tillverkat. Textilier och blommor gör också en dukning. Gå ut i trädgården, se vad du hittar och plocka en gren eller bryta av något.
Till sist, vilken är den stora skillnaden mellan fabrikstillverkat och handblåst glas?
– Det är en annan känsla i glaset, mer organiskt. Alla mina glas är handdrivna och inte sågade. Det tar lite längre tid men blir mjukare i kanten och rundare mot läppen. Det blir också tåligare och mer unikt tack vare att man bearbetar glaset längre. Jag älskar variationen! avslutar Linnéa Hedenus.
Text: Eva Rydinger
