Array
En kvinna i silver står på ett ben med engammal spruta vid höger sida och ett par ror i en eka. Fast tittar man närmare är det djävulen som sitter bakom mannen. Eller så är det en kvinna i blått som änglalikt sträcker ut sin sjal, en kvinna som sitter stolt på en glob eller ett strykjärn med en gammal virkad handske. Det är så mycket känslor som vill ut ur de unika figurerna skapade av konstnärinnan Anneli Lindberg och som kommer från hennes önskan att man skall se alla människor. Alla bär vi på något, alla uttrycker vi något och alla har vi något som är vackert.
-Jag tycker om att se människor, vi uttrycker så mycket, kroppen talar ett tydligt språk om hur vi mår och ansiktet fyller i detaljerna. Men idag tittar ingen upp och ser på varandra utan alla tittar bara ner i sina mobiler. I tunnelbanan, så ser man inte om det kommer på en handikappad människa som behöver sitta. Man bryr sig inte. Jag tycker att man skall bejaka sina medmänniskor och se varandra, berättar Anneli.
Hon har alltid under hela sin uppväxt tyckt om att hålla på med konstverk, och att arbeta med händerna och förälskade sig för cirka 15 år sedan i att skulptera med lera vilket hon fortfarande brinner för. Men för tre år sedan så blev det fel på hennes ugn, och hon snubblade på Paverpoltekniken på en hantverksmässa. Hon fastnade och gick en grundkurs och efter att hon praktiserat ett tag utbildade hon sig till handledare och nu har hon sin lilla ateljé både därhemma och på landstället på Yxlan med massvis av olika figurer.
KVINNOR OFTA I CENTRUM
Om man exempelvis ser på kvinnan med en spruta bredvid sig. Den är kallad: Why do we need men? Ett spot-on påstående enligt mig! Haha. Eller strykjärnet! Så mycket kraft! När Anneli berättar för mig att hon döpt verket till: Dont accept to be beaten, och bygger på en historia om hennes väninna som blev slagen i sitt äktenskap, då jublar jag! Men det finns även mycket ömhet i figurerna, som i det dansande paret i bronze, och man blir så nyfiken, hur gör hon sina figurer och hur får hon till den där hippa, silvriga glansen på kläderna?
-Paverpol är ett textilhärdande material som bygger på att man gör en stomme i metall och bygger kroppen med aluminiumfolie. Man doppar tyg i paverpol, som man virar runt omkring kroppen och sen draperar med tyg som t.ex. kläder, vingar med mera. Jag använder oftast svart paverpool som jag målar med en metallfärg men acrylfärg går också bra. Jag går ofta på loppisar för att hitta material och inspiration och kan exempelvis återanvända gamla spetsar/dukar eller annat som man idag kanske inte längre använder. Figurerna blir mycket hårda när de härdat och klarar att stå ute, i regn och rusk, året om, berättar hon.
Figuerna är cirka 60 till 70 cm höga och du har dem effektfullt i ett fönster, på ett bord, på altanen, eller kanske i trädgården. Vill man även komma och kika på Annelis figurer, på en privat visning, i hennes hem i Sundbyberg, så är man hjärtligt välkommen. Hon håller också kurser i Paverpol, i Sundbyberg och på sitt landställe, där hon förbereder med tillklippt metall, och tygbitar och där var och en får stöttning i varje steg, en känsla för materialet och hur man arbetar och gör en figur. Med grunderna så kan man fortsätta experimentera själv, alternativt gå en fortsättningskurs.
Planen är att Anneli skall kunna jobba med att skulptera på heltid, då det är hennes dröm och hon mår så bra av att göra det!
– Jag försvinnerur tid och rum när jag håller på med det här! Det roligaste är att symbolisera styrka och glädje men jag harnågra som uttrycker sorg, nedstämdhet, grubblar och drömmer. Jag tycker att det är så häftigt att gestalta människans alla skepnader, och ibland med en känga till något i samhället, avslutar hon.
Hennes kommande utställningar i närtid: är i Norrtälje konsthall, 14/12 2019 – 19/1 2020 och i Alviks torpet, 1/2 – 5/2 2020
Mail: [email protected]
Mobil: 0709-892552
Instagram: Tempto_Stockholm
Facebook: Tempto Stockholm
Text: Linda Johansson
