Kvinnlig skönhet på duk

De mjuka linjerna hos en kvinnokropp inspirerar Mimmi Pettersson Ström att måla. Oftast tecknar hon med akryl, i en surrealistisk symbolik. Men Mimmi vill inte låsa in sig i ett fack utan målar på känsla och låter penseln styra.

Redan som mycket liten var tecknandet en del av hennes liv. Hon målade av filmer och annat som hon såg i sin värld. Även på allt hon kom åt, som väggar, bord och papper. Men det tog ett tag innan hon vågade satsa på sin talang. Kunde man verkligen leva på att måla? Jo, idag vet hon.

– Jag har haft mycket tur som fått kontakt med människor som hjälpt mig att få ut min konst på olika ställen och gallerier, berättar Mimmi.

Kroppars sensualitet

Att hon ofta använder kvinnokroppen som motiv beror helt enkelt på att Mimmi tycker den är vacker.

– Ja, den är sensuell och rymmer så mycket känsla och mystik.

Färgerna kan vara mörka och motiven morbida, men det finns alltid en ljusglimt någonstans för betraktaren att finna. Allt började med blyerts och tusch men under sin utbildning vågade hon experimentera med färger och det blev akvarell och akryl. Ateljén har hon i det gamla brygghuset hemma. Där känner hon sig lyckligt lottad över att kunna låta allt stå framme, och att när som helst kunna sätta sig framför duken. Särskilt när musik, drömmar och tankar får en känsla eller idé att framträda, och man behöver jobba ifred från maken och hunden.

– Det är så många konstnärer som måste plocka bort sitt material varje gång, och även jag fick göra det i början. Så det är lyxigt att kunna låta allt stå framme och ha sitt eget space, säger Mimmi.

Välkomnar tolkningar

När Mimmi ställer ut sina tavlor ger hon dem en titel, men hon lyssnar gärna till vad betraktaren själv ser och känner. Hon påverkar däremot aldrig betraktarna i sin tolkning, utan låter dem hitta sin egen känsla i bilden.

– Det blir mycket naket men aldrig snuskigt. Publiken är bred och många tycker precis som jag, att kvinnokroppen är fascinerande.

Hon aktar sig noga för att hamn i ett fack. Vill inte måla något bara för att det säljer, utan behåller sin naturliga känsla för de som kommer i hennes tankar.

– Om tio år hoppas jag kunna driva ett eget galleri för att kunna ta in nykomlingar vars konst förtjänar att visas upp för en större publik. Men även mina egna alster så klart.

Text: Sabine von Borgstede/Tom Swales