Array
Iréne Söber har lidit av sköldkörtelsjukdom i hela sitt liv, och redan vid 12 års ålder kunde man konstatera att hon inte hade någon sköldkörtelfunktion alls. Läkarna har provat en mängd saker och har försökt komma på en lösning. Det fungerade inte med Levaxin utan hon kände, efter år av felbehandling, att hon fick lov att ta saken i egna händer. Hon dricker Ionosil, elektrokolloidalt silver varje dag och hon dricker även Lignisul MSM med C-vitamin, vilket får henne att må mycket bättre. Iréne har även hjälpt andra människor kunna bli bra igen genom denna metod. Iréne mår som bäst när hon kan hjälpa andra.
Iréne bor ute på landet, på Mälaröarna, där hon har naturen och landskapet runt knuten. Hon är en inbiten hästmänniska och har fostrat och arbetat med travhästar och hundar under hela sitt liv. Sedan hon kom i kontakt med möjligheten att inta kolloidalt silver, så har det fått henne att må mycket bättre. Det lindrar hennes inflammationer och hon kan leva helt normalt idag. Dessutom kunde hon ge det till sina hästar, med ett positivt resultat.
—Eftersom jag är travmänniska och hästar går på taggtrådar och får sår och skavsår, så började jag att ge och spraya mina hästar med just kolloidalt silver på deras sår. Och det hjälpte, även svåra sår läkte. Då tänkte jag att det kan ju hjälpa på mig också. Så vi började ungefär samtidigt, hästarna och jag, berättar Iréne.
Förutom sig själv och hästarna så har Iréne hjälpt en man som satt i rullstol och permobil och som lider av en sjukdom där musklerna förtvinar. Han fick på grund av sin sjukdom ett jättefult sår som sjukvården bara lyckades göra större. Han slutade då att gå till vårdcentralen och gick istället till Huddinge infektionsklinik. Där var de bättre men de lyckades ändå blanda ihop testresultaten och sa att mannen hade mirza-bakterier, vilket resulterade i att även personalen fick ta mängder av prover. Sedan visade det sig att de hade läst testresultaten på fel person.
—Det är ju sjukvården i ett nötskal, suckar Iréne.
När de kom hem från sjukhuset så lindade Iréne om såret, gjorde rent det, sprayade kolloidalt silver på och höll det fuktigt. Det resulterade i att det läkte, och då hade sjukvården försökt att få såret att läka under två års tid.
—Det tog kanske några månader. Och man såg ju redan efter en vecka att det började hända saker. Den där lila färgen försvann runt omkring såret och så blev det ett friskare kött, huden blev varmare och sedan såg man att genomblödning och syresättning fungerade igen.
FICK EN VÄRMEPANNA ÖVER SIG
Mannen som Iréne hjälper nu fick en exploderande värmepanna över sig. Eftersom han var oerhört bränd över hela kroppen så fick han genomgå en rad hudtransplantationer. Mannen jobbade som bilmekaniker och slog i sina smalben när han jobbade. Naturligtvis just där det fanns transplanterad hud. Den nya huden håller ju inte riktigt för slitage, utan blir mycket tunnare och mera känslig.
De sprejade därför med Kolloidalt silver på båda smalbenen, han drack även kolloidalt silver flera gånger om dagen och fick då såren att läka. De bandagerade även honom så att han inte skulle slå i de vassa karossdelarna med benen. Med hjälp av kolloidalt silver blev han till slut bra på bra några månader.
—Jag vet att det kan låta som att det är för bra för att vara sant, men det är verkligen sant. Varför skall man inte använda en metod som fungerar? Sjukvården försöker i flera år att läka sår, som kolloidalt silver läker på bara några månader. Ändå används silverprodukter enbart till brännskador? Det är dags för svensk sjukvård att vakna upp, avslutar Iréne.
Berättat för Linda Johansson, skribent, Villanytt.
