Villanytt tar en titt innanför byxan: Hur väljer vi kalsonger? Varför säger vi ”mina kalsonger” i stället för ”min kalsong” när vi pratar om en enda underbyxa? Vilka material är skönast? Vilka kopplingar finns mellan kalsong och pizzan calzone?
Idag tänker vi främst på tre typer när vi pratar om kalsonger. En klassiker är långkalsongen som täcker hela benet, ända ner till ankeln, och främst syftar till att hålla värmen. Den mindre och slimmade underbyxan, som är snedskuren upp mot höften brukar benämnas ”briefs” eller ”y-front”. De som täcker hela höftpartiet och fortsätter ner mot benen kallas ”boxers”, och är idag den mest burna kalsongtypen i Sverige. Den svenska e-butiken kalsongshopen.se, om är specialiserade på just kalsonger, nämner även att boxers finns i varianterna ”boxer briefs” och ”boxer trunks”. Men allmänt bland konsumenter och Villanytts läsare råder stor tveksamhet kring vad som skiljer dem åt.
Loose-fit eller åtsittande
De flesta män, som svarade på Villanytts läsarfråga om kalsongvanor, väljer åtsittande kalsonger när de ska bära åtsittande byxor. Även till kostymbyxor väljs vanligen åtsittande kalsonger med mycket stretchförmåga, för att inte märkas utanpå finbyxans tyg. Lösa, lediga och även säckiga boxers upplevs av många som väldigt sköna, men lämpar sig bäst under byxor med ledig passform, där det inte gör något om kalsongerna veckar sig. Enligt kläd- och modeexperter som Villanytt samtalat med så är personlighet också avgörande för valet av löst eller åtsittande passform. Till exempel kan man hitta fler älskare av löst sittande kalsongmodeller bland män som identifierar sig som ”laid back”, naturliga, eftertänksamma, kulturintresserade, ödmjuka och naturnära. Medan åtsittande kalsonger är vanligare bland män som betraktar sig som sportiga, självmedvetna, anspråksfulla, urbana och karriärsdrivna. Kalsonger kan alltså användas för att signalera hur man vill uppfattas. Exempelvis av andra män i omklädningsrummet, av tillfälliga eller livslånga partners samt av sig själv.
Färgerna i kalsonglådan
I likhet med mäns övriga garderob, i västerländsk kultur, så domineras även kalsonglådorna av svarta och blå färger. Men Villanytt rekommenderar starkt att bära kalsonger av ljusa, vita eller hudnära kulörer, under ljusa eller tunna byxor. För även om du själv inte ser att dina byxor är genomskinliga, så kan de ändå synliggöra mörka kalsonger i vissa ljus, avstånd och vinklar.
Kalsongers material
Dagens miljömedvetenhet och krav på hållbar utveckling har också påverkat kalsongernas material. Exempelvis märks det i att bambuviskos blir vanligare. Viskos är konstfiber som utvinns genom en kemisk process, där cellulosa från trä eller växtdelar är den viktigaste råvaran. Genom att använda cellulosa från FSC-certifierad bambu så påverkas miljön ytterst lite. Bambu är nämligen snabbväxande och kan odlas utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Men bambuviskos älskas också för att det är mycket skönt mot huden, i likhet med lyocell som också är en viskostyp.
Andra kalsongmaterial har också karaktäristiska egenskaper. Bomull kan exempelvis tvättas i uppemot 60 grader och även tumlas i höga temperaturer. Elastan har särskild god stretch-förmåga vilket gör att man kan bära åtsittande kalsonger utan att de spänner eller skaver mot huden. Polyester i kalsongerna kan vara bra när man sportar och är aktiv, eftersom de släpper igenom fukt, och därmed stannar inte svetten på huden.
Kalsong eller kalsonger?
De flesta svenskar säger och skriver ”byxor”, ”trosor” och ”kalsonger”, även när de avser ett enda plagg. Det beror på att de underplaggen genom historien har utvecklats från tvådelade benplagg, som man bar i par. I folkmun lever pluralformen kvar, även om det är lika språkligt korrekt att säga ”en kalsong”. Även i slanguttrycket ”kallingar” används pluralformen.
Ordet kalsong kommer från franskans calecon, som i sin tur kommer från italienskans calzoni, vilket syftar på byxor och ännu tidigare på strumpor som omsluter benen. Pizzan Calzone är också omsluten, och därför är de besläktade orden ”kalsong” och ”calzone” så lika.
Text: Redaktionen, Villanytt
