Kakelugnens historia och återkomst

Kakelugnen kan tillskrivas en stor och betydande del av det svenska kulturarvet. Inte minst för att kakelugnen under stora delar av historien var den främsta värmekällan i svenska hem. Men har kakelugnen en plats i dagens mer moderna hem?

Ordet kakelugn kommer från begreppet ”pottugn”, vilket var beteckningen på en ugn med krukor inmurade i en ugnsvägg. Pottugnar var vanligt förekommande i Italien under 600-talet, och ersattes senare av ugnar med skålformat kakel.

Kakelugnens historia

Under 1500-talet var kakelugnarna oftast kvadratiska och helt klädda med kakel. Under 1600-talet var det vanligt med svart eller grön/svart kakel, medan de vita kakelugnarna med blå dekor blev 1700-talets stora trend.

Under 1800-talet och 1900-talet var kakelugnen den viktigaste värmekällan i svenska hem, något som höll i sig fram till omkring 1950 då centrealvärmesystemet byggdes ut.

2000-talet har hittills inneburit en tydlig renässans för såväl restaurerade som nytillverkade kakelugnar, något som Stefan Fernström på Kakelugnsmagasinet förklarar så här:

-En kakelugn är inte bara en kostnadseffektiv värmekälla, den kan också bli en väsentlig och vacker inredningsdetalj, i synnerhet om den placeras på rätt plats och anpassas efter rummets storlek. I ett nytt hus bör man installera en nytillverkad kakelugn och man får aldrig glömma att låta provtryck skorstenen.

Trenden går mot mer färg 

Den klassiska svenska kakelugnstekniken med 5-kanalssystem är fortfarande ledande, då det enligt Stefan Fernström är den bästa tekniken för att få maximal värmeutvinning.

-Den största skillnaden mellan dagens kakelugnar och de äldre modellerna är att de istället för plåtlucka är utrustade med en glaslucka, i syfte att maximera mysfaktorn. Numera installeras också kakelugnar lika mycket för att höja värdet på en bostad som för att få en effektiv värmekälla.

Ytterligare en skillnad är att trenden med helvita kakelugnar håller på att förändras, berättar Stefan, som säljer allt fler kakelugnar med färgat kakel och målade dekorationer.

Text: Petra Roman